Humboldt-Universität zu Berlin - Sprach- und literaturwissenschaftliche Fakultät - Nordeuropa-Institut

Att vissa saker inte får yttras i svensk offentlighet är ett återkommande påstående. Detta är naturligtvis sant och har sin förutsättningar i de inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten som genomfördes efter Andra världskrigets slut. Likväl tjänar detta påstående oftare till att möjliggöra ett visst slags tal, snarare än att markera var gränsen för det talbara går.

Under föreläsningen kommer därför lagarbetet bakom den svenska hetslagsstiftningen, den så kallade lagen om hets mot folkgrupp, att presenteras. Hur omfattande är dessa inskränkningar? På vad sätt motiveras hetslagsstiftningen mellan åren 1942-48? Vem är lagen ägnad att skydda respektive disciplinera? Och på vilket sätt skiljer sig detta förättsligande av yttranden från tidigare försök att reglera det offentliga samtalet i svensk historia?