Humboldt-Universität zu Berlin - Sprach- und literaturwissenschaftliche Fakultät - Nordeuropa-Institut

En återkommande fråga kring litterära texter på 2000-talet är om texten läsaren möter har självbiografisk grund, är baserad på fakta eller är fiktion. Vissa forskare talar om en självbiografisk vändning inom berättandet och menar att den jagcentrerade litteraturen har förnyat litteraturen allra mest under de senare åren. Helt klart är att utnyttjandet och iscensättandet av det egna jaget fått en allt betydelsefullare position under perioden, inte minst genom de sociala mediernas genomslag. Föredraget tar avstamp i två omskrivna och bästsäljande självbiografier: Jag är Zlatan Ibrahimović (2011) och Karl Ove Knausgårds Min kamp (2009–2011) och resonerar kring vilken betydelse kön, ras, klass har för våra möjligheter att berätta oss själva.

Antrittsvorlesungen

”Vårt samhälle är inte skådespelets samhälle utan övervakningens”. Så sammanfattade Michel Foucault sin analys av en av den tidigmoderna epokens största uppfinningar: den disciplinära maktformen. En viktig poäng i Övervakning och straffär emellertid att det inte bara är i det yttre vi kontrolleras. Tvärtom byggs den övervakande mekanismen in i individerna genom att den aktualiseras i själva framställningen av subjektet. Den disciplinära makten är produktiv: med hjälp av ”smärre tekniska hjälpmedel” (anteckningar, register, protokoll etc.) producerar den inte bara en verklighet utan också den individualitet som den utger sig för att dokumentera. I min föreläsning vill jag pröva detta antagande visavi en tidigmodern självframställning. Det rör sig om den svenske naturalhistorikern Emanuel Swedenborgs så kallade drömbok. Under åren 1743–44 antecknar Swedenborg andliga syner och nattliga hemsökelser i en journal. I stället för att diskutera journalen som religiös krisskrift vill jag resa frågan huruvida inte den misstänksamma blick som Swedenborg i den riktar mot sitt eget inre kan förstås som ett utslag av en disciplinär logik. Swedenborg använder sig av disciplinens smärre tekniska hjälpmedel (journalformen, det flitiga antecknandet, den oförställda dokumentationen…), men vänder dem emot sig själv, med följden att det egna självet tycks framträda som en produkt av en ständigt pågående examination.

Föreläsningen kommer handla om hur kvinnlig homosexualitet konstruerades i musik, film och skönlitteratur under svensk mellankrigstid. De moderna och emanciperade kvinnor som gick under epitetet Ny kvinna fick då sällskap av den kulturella representation som benämndes som "den manhaftiga lesbianen".

De höghusförorter som byggdes i utkanten av Sveriges större städer från 1950-talet och framåt saknade såväl en etablerad historia som traditioner. Precis som tonåringen framställdes de nya urbana landskapen som avvikande, okultiverade och omogna. Kanske är det också därför som områdena redan på ett tidigt stadium kom att förknippas med ungdomar och ungdomskultur? För faktum är att de från början hårt kritiserade storstadsområdena har utgjort en grogrund för en mängd nya ungdomskulturella berättelser, aktiviteter och identiteter samt utgör en betydelsefull del i den svenska ungdomslitteraturens storstadsskildring.

För äldre tiders svenskar var fru Fortuna en välkänd gestalt. Hon stod för växlingen av lycka och olycka – människolivets oväntade och svårbegripliga vändningar. Men fortuna var också ett viktigt begrepp i 1600-talets fysik, etik och retorik – ett begrepp djupt förankrat i samtidens lärda och litterära konventioner. Hur formade föreställningar kring fortuna gestaltningen av människoöden, både verkliga och fiktiva, i stormaktstidens Sverige? Hur tänkte och skrev man om sitt eget liv och andras? Och hur samspelade idén om den ständigt föränderliga lyckan med de religiösa idéerna som präglade livet vid denna tid? Föreläsningen utgår från Kristiina Savins doktorsavhandling i idé- och lärdomshistoria Fortunas klädnader: Lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige (Lund, 2011).

Bilden av den norröna sagalitterauren har ofta byggt på den klassiska islänningasagan och dess påstått realistiska karaktär, med skildring av bönders socialt grundade konflikter i centrum. De övernaturliga motiv som trots allt förekommer har uppfattats som anomalier och de har förklarats som en senare urartning av genren. Sådana inslag har oftast inte uppmärksammats i större utsträckning. Men möten med det övernaturliga är vanliga motiv i sagalitteraturen, även i många av de klassiska sagorna och bör inte ses som undantag eller brott mot normen. Forskningen kring norrön litteratur har under större delen av det senaste århundradet varit starkt textuellt inriktad. Texter har analyserats i jämförelse med andra texter, det gäller både litteraturforskningen och den mer traditionellt filologiska forskningen. När det gäller skildringen av mötet med det övernaturliga har dessa inslag vanligen setts som rent litterära motiv som kan förklaras utifrån jämförande studier av annan samtida litteratur. Men under de senaste åren har en alternativ syn växt fram, där mötena med det övernaturliga inte bara tolkas i en samtida litterär kontext, utan också i ljuset av folktro. Härvid blir såväl folkloristisk teori och metod som jämförelser med senare uppteckningar av sägner, memorat och annan folktro viktiga. I detta ljus torde åtskilliga episoder i sagalitteraturen framstå på ett annat sätt än tidigare, och mötena med det övernaturliga kan få sin naturliga plats i denna litteratur.